Den här morgonen åkte vi in till förlossningen för att göra ett nytt vändningsförsök. Först skulle man göra en ctg kurva för att se att hon mådde bra innan, men det gick inte att få en kurva för att hon var för rörlig där inne. Planen var att vända på henne och sen sätta igång mig, om min livmodertapp var så mogen att man skulle kunna ta fosterhinnorna så att vattnet skulle gå. Men nu var jag omogen så de ville skicka hem mig. Plus att vi såg via ultraljud två ggr under loppet av en timma att hon vänt sig från tvären, och sen till säte. Samt att hon låg på tvären dagen innan, fast på tvären åt andra hållet. De berättade att jag hade en överrörlig bebis i magen, fast det hade jag redan förstått ;) Jag stred lite för min sak, berättade att jag var orolig att veta att hon låg fel titt som tätt, och hur hon kunde ligga om vattnet skulle gå. Det blev för psykiskt stor stress för mig. Jag fick igenom mitt förslag och De valde att sätta igång mig. Jag fick "gel" som skulle mjuka upp livmoderrtappen. Utan att vända henne. För vänder de henne  utan  att jag har värkar, så skulle hon ju snart vända tilbaka sig igen.

Jag fick ganska snabbt massa sammandragningar, och de blev kraftigare och kraftigare. Till slut, vid 16.30 tiden valde man att vända på henne trots att man inte kunde spräcka hinnorna, annars riskerade hon att bli fixerad i sätesläge. Sagt och gjort, så vändes hon, en andra gång. Jag fick gå runt med små värkar, samt "trycka ner" henne så att hon inte skulle kunna vända sig tillbaka till säte. Tillslut var jag öppen så pass att man kunde ta hinnorna. Man verifierade med ett ultraljud att huvudet var nedåt.

Så här långt var ju allt bra, och enligt plan. Hon låg rätt. Jag hade värkar. De blev kraftigare och kraftigare, men jag verkade inte öppna mig så mycket. Max 4-5 cm.När nattpersonalen kom så kopplade De på värkstimulerande dropp för att jag skulle få ännu kraftigare värkar.. Jag tyckte själv att jag var jätteduktig. ;) Andades lugnt i lustgasen genom varje värk. Trodde vid detta läget att jag skulle klara mig på enbart lustgas. Här är lite bilder.

Lite ont, och ska börja andas lustgas här...





Sen kom nattpersonalen, och då var det dax att kliva upp och få igång värkarbetet. Fick sitta på en boll. Det var jätteeffektivt!



Sen var det dax att Känna hur öppen jag var igen... Barmorskan kände, och gick sedan iväg och ringde läkaren.

Sen kom läkaren och kände. Han i sin tur ringde bakjouren. Så kom hon och kände. Nej men visst. Nu när allt gått så bra hittills, allt som äntligen blivit rätt, och som det skulle, hade blivit fel igen. Istället för att det var en rumpa nedåt, så låg armen ivägen. Armen/handen låg över barnets huvud. Hon ville komma ut som superman. Så när läkaren kände på mig, så sa hon "goddag goddag" så tog hon hand med mitt barn.

Nu var ju nästa fråga. Vill jag föda ut ett barn så här? Det fanns ju risker. Både för mig och för barnet. Men mest för mig. Det "kunde funka" dock.  Men jag öppnade mig  ju inte rätt eftersom  hon inte kunde ta sig igenom bäcken ingången ordentligt. Det fanns ju inget som tryckte på neråt, eftersom att hon inte kom förbi bäckenet. Så beslutet blev ju rätt så enkelt. Jag var ju HELT emot snitt en timma tidigare. Men nu blev valet lätt. Jag och Micke  och läkarna var överens. Jag valde deras förslag att akutsnittas.

Sagt och gjort. En timma  senare var vi föräldrar tilll världens sötaste flicka.  Hon kanske inte såg så söt ut när hon kom ut, hon var full med fosterfett. :)  Allt gick jättebra, och skedde under lugna former. Jättebra förlossningsläkare, narkosläkare, och operationssköterska och narkossköterska och barnmorska, samt undersköterskor!  Narkospersonalen trodde att jag var stressad, för jag hade så hög puls, men faktum är ju att min puls varit hög väldigt länge. Den låg upp mot 160.  Efter förlossningen fick jag nåt påslag av nåt slag och fick världens frossa, men blev lugnare sen på IVA.

Träffade en del känd "sjukhuspersonal" Hoppas att de Hade överseende med mig. Jag var ju lite drogad :D


Här följer lite bilder från förlossning och bb, från den 23/3

Inne på operationssalen. Fast spänd haha..



Första bilden på Agnes





Första mötet med mamman


Vikt



Längden



På mammas bröst för första gången



Välkommen till världen finaste  flickan <3 Kärlek <3







Den fina pappan <3






Första mötet med bröderna





Sen fick farmor också träffa Agnes :))




Agnes föddes den 23/3, kl 01.54 och på morgonen kl, kl 10.00 var jag uppe på benen. Lite hög av ketogan, men med kämparglöd!
Nu följer några jobbiga veckor och månader, då jag inte får bära mer än Agnes. Jag kan inte dammsuga, ingenting. Det känns konstigt, när man "känner sig" så frisk, men inte får. Då är det svårt att låta bli.