Sänder en tanke till min pappa som skulle fyllt 67 år idag. Han har varit borta i hela 11år nu. Tiden går fort. Men såret i mig finns fortfarande kvar. Visst, jag har bra distans till det, men Ibland nyper det till i hjärtat och smärtan infinner sig. Då rullar tårarna längs kinderna.
Han lämnade oss alldeles för tidigt. Jag var 23 år då om jag räknat rätt. Tänk om han ändå hade fått träffa mina barn. Han var så barnkär! Jag tror att han skulle ha varit riktigt stolt. Han skulle nog tagit dem under sina vingar..

Nä.. Blir bara ledsen av att tänka. Nu ska vi vara glada :)

Slänger in en bild på en bild :)
Pappa, där han trivdes som allra bäst. I skogen. Han spenderade timmar där.
Älskar dig <3