Årliga malmamarken Är i helgen. Vi var där i går. Besvikelsen på tivolit var stor när Ludvig inte nådde upp till längdgränsen. Nästa år Ludvig! Då kanske. I övrigt kändes det bara stressigt när ett av barnen var lite olydig och satte sig på tvären. När det blir så känns det som att man kan vända och åka hem. Och så blev det, nästan. Men killen tog sin sista chans och utnyttjade den på rätt sätt. Sen så har jag börjat få ångest över min planerade föräldraledighet. Bara för att jag mådde skit i 9 månader och var trött på att gå hemma, så betydde det inte att jag skulle fortsätta må dåligt. Nu mår jag ju bra, och har världens finaste flicka att rå om. Som dessutom bara är liten en gång. Snart har den här sommaren regnat bort, och jag är tillbaka på jobbet. För alltid ungefär. =ångest!