Idag fyller min morfar 100 år. 1 0 0 år!!!! Det är ju tresiffrigt!

All respekt till honom. Förstå vilken kunskap och erfarenhet den mannen sitter på.

Han är som sagt 100 år idag, och bor fortfarande hemma själv i sin röda lilla stuga på landet. Där han typ alltid bott. Där har han bott Långt innan jag ens var påtänkt. Varje sak är kvar på sin plats varje gång man kommer dit. Det ser ut som det alltid har sett ut. Han sköter om sitt  lilla bo med hjälpinsatser från familj och lite hemtjänst. Han har gått utan hjälpmedel ända fram tills i somras då några ur familjen övertalade honom att börja använda rollator.

Det är krut i den här gubben. När han var runt 90 så såg det mörkt ut. Han låg inne på sjukhus länge och vad jag förstått, hade han opererat ryggen. Läkaren hade sagt att han nog inte skulle kunna orka komma tillbaka och gå igen.

Men som han själv berättat för mig

"Under tiden jag låg inne så kom en efter en in och delade sjukhusrum med mig, och var och varannan trillade av pinn för de hade inte glimten kvar i ögat. Men den här gubben, Simone, förstår du,  han är det krut i. Jag har kvar glimten i ögat och så länge jag har det, så är inte den här gubben färdig. Man får liksom inte ge upp Simone, man måste fortsätta försöka fast att oddsen talar mot raka motsatsen. Här är jag nu, och jag mår bra!"

10 år senare, med mycket rehabilitering och självträninng har han blivit av med både rullstol och rollator. Men blev nu alltså övertalad igen till att kanske börja använda sin rollator.

När han var runt 97-98 så var startmotorn i hjärtat lite trött, och vilken startmotor skulle inte vara det efter 98 år? Han kände sig trött och pulsen var långsam. Då fick han en pacemaker! Det är nog inte så ofta en 98 åring blir beviljad pacemaker, så hans allmäntillstånd måste varit väldigt bra. Så nu tickar han på där borta i sin stuga i norra värmlandsskogarna. 


Varje gång jag är där får jag höra spännande berättelser ur hans liv.
Det är fantastiskt!

Det gör lite ont i mig att jag inte kan infinna mig på plats idag. Men så är det när man bor långt i från varandra och så. Jag ska försöka att ta mig dit i mellandagarna kanske..

Han ville ändå inte ha nån stor tillställning. Det har han absolut tackat nej till. Så de som vill får komma till honom har han sagt :)

Här är vi. Några år gammalt kort, men från vårt senaste möte!
Min fina morfar och jag!