Dagen började bra. Träning och kontroll på läget. Sen i takt med att blodsockernivån sjönk, så sjönk mitt humör. Ingenting hinner jag. När Agnes sover så vill jag också vila. Men hemmet säger annat. Hundhår på golvet, disk, dammtork, tvätt. Nej, jag trivs inte så. Det blir direkt! Man kan inte vila en dag från varken tvätthögar eller dammtorkning matlagning, diskande. Plockande. Vita möbler gör att det måste dammtorkas varje gång. Det är så tröttsamt. Man sliter för ingenting känns det som. Sen dessa sömnlösa nätter har gjort att jag inte tänker klart. Det är inte 100% här inte. Jag har inte sovit en hel natt sen mitten av graviditeten. Det tar ut sin rätt med råge. Kaffepannorna går varma här. Men ändå blir det kortslutning i skallen. Sömn. Jag behöver sömn. Jag är så himla trött. Jag behöver sammanhängande sömn. Det ger inte så jättemycket att sova en kvart när Agnes sover. För ofta sover hon inte längre än så... Agnes är fin och snäll. Hon är inte speciell åt nåt negativt håll. Hon är som en bebis är alltsom mest. Gråter, äter, sover & skiter. Behöver närhet. Nu börjar hon bli nyfiken också. Vill inte gärna somna. Är lättväckt. Underbar kan man också kalla henne med andra ord. Efter middagen igår bestämde jag mig för att sova tidigt. Micke jobbade kväll. Så jag stoppade barnen i badet, sen gick vi och la oss. Kl 19.30 var det nedsläckt. Men det funkar tydligeninte att sova då. Jag stängde av ljudet på mobilen för att slippa vakna om nån söker mig. Nej, kl 20.00 ringer det på dörren. Först knackade de. När ingen kom och öppnade så ringde det på. När ingen kom då, så ringde de på igen, igen och igen och igen.....jag släpade mig, trött yrvaken, inlindad i mitt täcke till dörren. Medans Ludvig, som också vaknat ropar veeeem är det. Så. Nu var vi alla vakna igen. Utanför står gårdens barn och frågar om Ludvig får komma ut och leka. Alla barnen från olika familjer var borta igår. Och när de kom hem så gick de till min prins för att leka. Det känns kul. Att han fått kompisar! Iaf, så försökte vi somna om. När jag lyckas slumra, så vibrerar telefonen. Det ringer. Och inte bara en gång. Utan tre gånger. Det var nån som inte förstod att man inte ville prata. Nej, va säger man? Sova verkar överflödigt. Nu skyller jag inte på nån annan. Ingen kan ju veta att vi gick och la oss kl 19.30. :)