Agnes har åkt in och ut till akuten för inhalation, blött näsblod, blivit döpt. Allt på ett par dagar.

Dopet kändes ett tag hotat då läkaren sa att om hon behöver inhalera igen så lägger vi in henne. Inte förrän hon verkligen var döpt så kunde jag pusta ut.

Hon var helt slut, men kunde ändå inte klara av att sova lugnt, både pga sitt allmäntillstånd och all uppståndelse runt omkring henne. Från kl 12 till 20.30 så Var hon i princip vaken. Hon hade bara ett par powernaps på nån minut här och där. Stackars lilla flicka.


Så himla typiskt oss att ha sån himla otur med allt. Det känns trist att man aldrig kan få må riktigt bra och vara glad. Man undrar vad man har gjort för att förtjäna det? Man känner sig värdelös och utvald.

Med facit i hand så gick dock allt bra. Agnes, Emma, Linnea är döpt, och det blev ett fint dop. Jag kunde t o m njuta lite av lugnet i kyrkan. Jag hann tänka till lite. Jag är trots allt glad och tacksam. Jag älskar min familj. Sådana känslor förstärks för mig i kyrkan.

Tyvärr- Någras närvaro på dopet saknades mig, men man kan inte få allt. Hade önskat att jag haft mer släkt på plats. Men, - Alla som var där fick pastasallad i magen och hembakt, även om planen var en annan fram tills dagen innan. Fast med en sjuk dotter, och en sönderstressad mamma så känns enkelt bra när det blir missar i beställning och planering.

Jag vill passa på att tacka alla som hjälpte oss, på olika sätt. Tack Nina för hjälp med shopping, dukning och bakning, tack Tina för hjälp med bakning och matlagning. Tack till svärmor och Bengt, för ALLT. Jag vill även tacka alla för att de kom, och jag vill tacka för alla fina presenter. Tack!

Idag är Agnes glad igen. (igår log hon inte en gång) så hon är nog på bättringsvägen även om hon låter fult när hon hostar.

Nu vänder det. Nu är det våran TUR.