Trasig...
Tänk så trasig man kan bli... Nu är det värre än någonsin. Snart vill jag inte mer. Jag bara gråter. Jag har liksom fått för mycket av allt. Ni vet. Den berömda bägaren har runnit över.. Jag mår inte bra.
Nu får det räcka... . Livet är inte lätt. En kram. En lång kram. Det behöver jag nu. Och lite kärlek.
Saknar mina pojkar.. Så pass att jag mår illa.
Men lilla prinsessan får mig att le, så Jag får fokusera på henne. <3 <3
Åsa & Anna.. Tack för erat stöd <3
Kära du, jag skickar dig en jättestor KRAM! Ring eller smsa om du vill, när du vill! Så du vet! Om jag är upptagen (inte för att det är någonting jag är särskilt ofta, men i alla fall)- så hör jag av mig när jag inte är upptagen ;-)
Det är bra att gråta, även om det inte är så himla roligt.. Det är ju som en ventil lite, ett utlopp för känslor som absolut är bra (gråten menar jag). Mys med Agnes och försök göra något som du tycker om, kramas, prata, baka bullar, äta köttbullar, lyssna på musik, lär dig virka, och kanske framförallt - förbjud inte dina känslor och tankar, de måste få vara där även om det är jättehemskt och jobbigt.
Peter har försökt skicka bilder till dig - har du fått några? Han pratade om det häromdagen och då var det något som inte funkat.
Massa kramar!