Jag känner att jag är inne i ett negativt stim. Jag vill inte att min blogg ska vara negativ, men det är sån jag känner mig sen en tid tillbaka. När jag jobbade senast var det högsommarvärme och ljusa kvällar ute, det var sol och det var mycket skratt. Nu är det mörkt och dystert, regnigt och burrigt. Då kan ni tänka er hur länge jag varit hemma. Var tog tiden vägen? Idag har jag dessutom mått så illa så jag mest legat. Men jag har sluppit kräkas iaf. Vet inte om det är bra eller dåligt. Ibland vore det bättre att kräkas bort illamåendet, men det funkar ju inte alltid. Vad gör man när man går hemma så länge??? Jag har mest legat. Tappat vikt. Kräkts. Mått pyton. Tyckt synd om mig själv. Blivit deppig.  Mitt uppe i det så ska man försöka få en familj att fungera. Det är inte så lätt faktiskt, när man knappt orkar ta hand om sig själv. Det kräver mycket stöd från Micke. Det har varit tufft för honom. Jag beundrar honom för det, Men han är inte den enda som har det tufft heller. Det är inte så kul att inte veta om man vågar/klarar/orkar gå ut genom dörren eller om man ska kräkas då. Det tar massor av energi att ens försöka ta sig nångonstans.  Jag har lite skräck för att behöva kräkas offentligt. Det första jag kollar när jag kommer någonstans är- var finns det en papperskorg eller en toalett? Vart kan jag fort försvinna om jag behöver?

IDag har jag som sagt mest legat. Tagit det lugnt. Eftermiddagen skulle jag pressa mig själv att följa med familjen till Tuna Park och köpa present till Viktoria som fyller tre. Men jag orkade inte gå upp, så Micke var fin och tog med barnen själv dit. Efteråt ringde han och frågade om jag vaknat till och orkade följa med till en lekpark. Så det gjorde jag. Det var en härlig befriande känsla att se sina barn skratta och ha roligt, men samtidigt så kröp sig illamåendet på mer och mer. Det slutade med att vi lekt färdigt efter redan 20 minuter och åkte hem till Anna, Ida och Leo istället. Hon hade bakat bullar, och jag behövde snabb energi för mitt illamående. ;)

Nu lagar Micke middag. Jag är illamående och hungrig. Det ska bli gott, tror och hoppas jag. Jag behöver ju äta när jag mår illa. Det kanske rimmar dåligt för några av er, men ni som varit gravida och illamående förstår nog.

I morgon är det en "stor" dag. Det är dags för rutinultraljud. Det är spänt och nervöst och jag ser  samtidigt fram emot det. Det ska bli kul. Micke vill ju se vem som döljer sig där inne, jag ville gärna se när den kom ut.. Vi får se om vi kommer hem med vetskap om kön . Jag tror  iaf att det är en kille, Micke vet inte, Ludvig "får se vad det blir när den kommer ut" och william tror att det är en tjej. En blandad kompott.. Håll tummarna för oss  att det är ett friskt barn! Det är allt som betyder nåt. Nina ska komma hit och passa barnen under tiden.. Det är snällt =)


Nu är maten klar.. Håll tummarna att det funkar att äta.... Puss på er...