På tisdag är det dags för ultraljud. Det är som en skräckblandad förtjusning. Jag känner ju inte direkt några fosterrörelser ännu, och det känns ovant för mig. Jag har känt så tidigt med de andra barnen, så jag känner mig inte helt trygg med att allt är som det ska. Förmodligen så ligger moderkakan i framvägg, och då blir det mkt svårare att känna när den lill* rör sig. Men jag är trots allt i vecka 18 nu, och vid den här tidpunkten med mina pojkar, så kände jag röresler dagligen. Jag vet inte om man blir oroligare för varje graviditet. Alla som varit gravida förstår nog vad jag menar. Är man inte orolig för det ena, så är man orolig för det andra. Jag har ju tyckt att magen har varit så liten också jämförelsevis med de andra, men det kanske inte är så konstigt när jag fortfarande inte har kommit upp i min startvikt. Jag ligger ju faktiskt fortfarande 5 kg minus. Så det vore skönt att bara få njuta istället för att tänka så mkt på allt. Sista dagarna så har det dock sagt PANG, och det känns som att magen exploderat och växt massor. Här kommer lite bilder för den intresserade....







Nu är ju inte bilderna helt i profil, så den är egentligen ännu större...