Idag har det varit en riktigt dålig dag. Jag har kräkts ett par ggr och knappt fått i mig något. På nåt sätt känns det som att allt börjar om nu? Det lilla jag börjat må bättre har blivit dåligt igen. Det känns otroligt hopplöst. Det känns som att jag sover bort mitt liv. Dagarna går jättesakta. Ändå är jag 19 fulla veckor idag, så på nåt konstigt sätt går dagarna ändå, fast att man inte märker av det, och att det inte känns så. Man lever i sin glasbubbla. Man märker inte av omvärden värst mycket. Fungerar bara för att man måste.. Man bara är. I sin bubbla. IDag har jag sovit hela dagen. Att det går? Jag förstår inte? Hur kan jag sova så mycket? Sov til kl 10.30 somnade mellan 13-15.30 och nu ska jag väl försöka klara mig att vara vaken resten av dagen iaf. Illamåendet är lite bättre för tillfället. Jag måste försöka få i mig något. Annars mår jag väl snart illa igen. Jag ska försöka komma bort till Karin och  Gustav nu. De ska få följa med mig på en grej, sen ska jag hem till dem, och kanske ligga i deras soffa? istället för min egen....