Den här veckan har varit rent utav en skitvecka. Illamåendet har stått mig upp till öronen, jag har blivit mer och mer trött, och varit väldigt ledsen. Och arg. Arg för allt och ingenting. Jag lackar ut för minsta lilla. Jag har bråkat med Micke och det har varit ett par tuffa dagar. Jag känner hur jag börjar bli stor och otymplig och missnöjd med mig själv. Jag är missnöjd för att jag inte orkar göra saker. Jag orkar inte ta hand om barnen på rätt sätt, så istället för att alla har varit nöjda och glada så har jag legat på soffan och tyckt synd om mig själv, och barnen har varit understimulerade. Min ork finns inte!!!
På eftermiddagen tog jag mig iaf en tur till Anna och barnen, i snöblask vädret. Rensa tankarna och lungorna. Låta Micke vara ifred. Så fick barnen leka lite iaf.

Anna var inte så kry, utan hade nog blivit smittad av sin lilla Leo. Så det blev slapphäng i soffan och bara beklaga sig för varandra. Skönt att ha såna vänner faktiskt, som man bara kan vara sig själv med, ligga i soffan må dåligt och ändå känna sig bekväm. Hon hängig på sitt håll, jag illamående på mitt håll..

Under kvällen redde allt ut sig hemma iaf. Men vi har det inte så lätt nu med alla krämpor och prövningar vi sätts inför.
Jag är inte gjord för att vara gravid. Så mkt har jag kommit fram till iaf... !!