I morse satt en hund och tittade på mig med sina stora bruna ögon. Så där bedjande såg de ut. kl var 8.00 och jag hade sett fram emot sovmorgon. Låg och kisade med ögonen så hon trodde att jag sov. Men hon genomskådade mig. Det var bara att gå upp och ta en morgonpromenad.  Det hade snöat en del under natten så det var vitt på backen. Ludvig ville ut i snön så vi klädde på oss och gick ut. Dinah gillar snö, hon rullade runt massor. Ludvig skulle kasta snöbollar.
Plötsligt känner jag bara illamåendet som kommer över mig. Och vips så har jag lagt en spya på gångbanan. Både hund och son stod och stirrade på mig medans jag ulkade. Ludvig såg lagom road ut. Vi fortsätter promenaden, jag fortsätter ulka. Nu var det bråttom hem. Men bara 50 meter längre bort är det dags igen . Två kräkningar på en kort promenad. kul.. Tack för att det var söndag morgon och ingen trafik ute. Hade nån sett mig så hade de nog trott att jag var full. FY!

Det var bara hem och lägga sig. Lagom till Lunch går jag upp igen. Men jag började ulka direkt av första tuggan spagetti och köttfärssås. Så jag värmde en snitzel i stället, och hela portionen gick ner, till sista tuggan, Då kom allt i retur.  Sen fick jag lov att sova ett tag till.
Det blev en tallrik med risgrynsgröt ett par timmar senare, och den fick jag iaf behålla. Jag är LIVRÄDD att det ska bli lika illa som tidigare. Idag har helt klart påmint väldigt mycket om de dagar jag låg inne, då jag inte kunde behålla något alls!

Min faster har sorgligt nog gått bort, och det är begravning för henne i veckan. Jag hade tänkt gå men nu vet jag inte om jag kommer klara att köra till örebro, och om jag klarar att sitta i kyrkan utan att vara rädd för att kräkas. Jag får se hur dagsformen är.


På eftermiddagen var det dags för tomtesmyg i skogen. Jag som bara sovit hela dagen, och hade lovat killarna att gå dit kände inte alls för det. Illamående, i snöblask på skogspromenad. Men jag bet i hop. Det var en tipspromenad anordnad av korpen tror jag. Det var tomtar utplacerade längst spåret som man skulle spana efter. Hittade man dem fick man godis eller leksaker! En jätterolig aktivitet för barnen. Det tog emot, men det var det värt! Att få se dem så lyriska. William var värst tror jag. Hans mun gick i ett! :) Vi träffade williams klasskompis i skogen, så det var nog extra kul.
Sen var det dags att vänta på att Stefan skulle hämta dem.
Under tiden så gjorde Micke och barnen en snögubbe :)



Synd att det blir så dålig bild när man tar med blixt med Min iphone. Det är för att skalet jag satt på reflekterar blixten.


Sen gott folk har jag tagit beslutet att bli sjukskriven igen. Det är inte värt att sova 4 timmar varje dag efter jobbet för att jag egentligen inte har ork till att jobba. Samt att mitt illamående kommit tillbaka i ganska kraftig bemärkelse gör att jag inte orkar vara där, och nu kräks jag ju igen också.. Jag hade bara två pass den här veckan, men det räckte. Tyvärr. Jag ser mig som besegrad av min egen sjukdom. Alla har haft rätt. Läkare, chefer, Micke. Jag hade inte kraften. Men jag ville försöka. Jag ville så gärna jobba. Jag kastar in handduken, och återkommer om ca ett år om allt går som det ska.
kram till alla där ute.